I söndags var jag ute och red. Jag tog inte med mig kameran upp på hästen så här är en bild tagen med mobilkameran (med instagrameffekt, och Helgi92 heter jag på Instagram om någon undrar). Hästen heter Saga. Hon var snäll.
Min hyresvärd här på Island har precis gett ut en bok. Tycker att omslaget är lite fräckt, så jag visar det.
För någon vecka sedan klagade mina grannar på mitt pianospel. Inte för att jag spelat på obekväma tider utan bara allmänt på att det är för högt. Det har fått mig att nästan helt sluta spela och när jag spelar nu för tiden spelar jag tyst som fallande damm. Väldigt tråkigt tycker både jag och min lägenhetsbuddy Andreas. Jag försöker intala mig om att fullständigt skita i dem (grannarna) och fortsätta spela som vanligt (jag spelar som sagt ingenting mellan 12-22 annars heller), men det är svårt. I natt drömde jag till och med mardrömmar om grannarnas klagomål. Jag sitter lugnt och spelar någon lugn Håkan-låt och sedan kommer de arga knackningarna och de irriterade ringningarna på dörrklockan. Usch vad något sådant kan förstöra ens musiklust totalt.
I morse kikade jag på Harpas (konserthuset i Reykjavik) hemsida och såg att Robert Sund skulle dirigera en storkör klockan 15.00. Jag och Andreas gick dit.
Det var 25 körer som tillsammans framförde delar ur Robert Sunds mässa.
I pausen njöt vi av utsikten.
Efter konserten gick jag till Robert Sunds loge för att säga hej. Han har nämligen varit min dirigent i Allmänna Sången. I logen pågick en radiointervju som jag hamnade mitt in i. Eftersom jag var med och sjöng, 15 år gammal, när mässan uruppfördes i Uppsala fick jag lite frågor om hur det var att höra det här, 6 och ett halvt år senare, på Island. Så nu har jag även hunnit med att prata isländska i isländsk radio.
Jag kommer vara i Uppsala under jul och nyår, 21 dec - 2 jan. Så om ni vill ses eller tipsa om något event i Uppsala under den tiden, hör av er!
Det är väldigt mysigt att jobba på dagis. I går till exempel sjöng jag för en gråtande flicka så att hon lugnade ner sig och sedan somnade i min famn. På dagiset finns även många syskonpar som ibland skiljs åt av trästaket. Men ingenting kan stoppa syskonkärlek.
På fredagar hälsar alla överallt en fin helg till varandra. Turen jag har är att mitt namn och helg på isländska är samma ord vilket resulterar i en enorm ego-boost varje fredag då jag hör folk gå runt och prisa mig vart jag än går. Förra helgen, dagen efter Hekla-färden, träffades vi några utlänningar och tog en liten fika.
Efteråt tog vi en liten promenad/cykeltur ner till hamnen.
Det här är Andreas, min nyinflyttade lägenhetskamrat. Han är tysk, men väldigt trevlig!
I lördags vandrade jag och några fler upp på Hekla. Wikipedia säger bland annat det här om Hekla: "Hekla är en 1 491 meter hög vulkan på södra Island, 110 kilometer öster om Reykjavik och en av Islands mest aktiva. Det senaste utbrottet skedde år 2000." På bussresan dit fick vi skriva på ett avtal som sade att företaget vi färdades med inte hade något ansvar för vår säkerhet, men de lovade oss att de skulle förvarna så tidigt som möjligt om vulkanen började puttra. Det här är jag innan vandringen börjat.
Tyvärr var det en molnig dag så det gick inte att ta några bilder av utsikten från toppen av Hekla, men det här utsikten några hundra meter upp.
Hekla består av lava, snö och is.
Och efter mycket kämpande tog vi oss upp på toppen.
Men det på vägen ner som det blev riktigt svårt. Vi gick över ett isfält. Eller snarare kravlade oss över.
Alla var lättade efter att ha klarat det svåraste.
Efter 7h och 16 kilometer vandring blev det buss hem till Reykjavík.
Vi några stycken som har startat något slags band som vi funderar på att kalla Eldhúsbandið. Här är en bild från vårt första bandmöte. (Denna bild är tagen av Ruth Jónsdóttir)
Saxofonisten i bandet heter Björn och kallas Bjössi Sax. Jag träffade honom i en bubbelpool. Härlig människa. Här är några bilder från en av hans spelningar då han spelade med en gitarrist i ett tvåmannaband.
